Då tänkte jag efter

Vad var bäst med resan?

Den bästa dagen på resan var på torsdagen. När vi åkte flotte runt bergen och hyrde cyklar. Det var så mysigt i byn där det var marknader och häst med vagnar lite överallt. Det var skönt väder och väldigt fint överallt. Jag handlade mycket armband där nere.

Fast den viktigaste dagen var när vi var i Auschwitz, jag trodde jag skulle reagera på ett helt annat sätt än vad jag gjorde. Jag trodde jag skulle börja gråta eller bli väldigt berörd. Men när jag var där så kände jag inte så mycket, det var ofattbart för mig. Nu i efterhand blir jag nästan rädd när jag tänker på allt som har hänt där, att alla skor och kläder har suttit på människor som plågades till döds.  Fast jag kan fortfarande inte förstå att det har hänt där.

Vad har du lärt dig?

En av guiderna pratade om att de delade upp kvinnorna med barn och männen i två led. Och att det kanske var sista gången de såg varandra. Att de försökte hålla ihop men att de drogs isär och såg de varandra senare så var de antagligen väldigt sjuka och svaga. Jag började tänka på min pojkvän då, kompisar och familj. Att det man älskar mest bara dras ifrån en på några minuter. Då tänkte jag efter och kom fram till att man har det väldigt bra egentligen och kanske ska sluta gnälla på allt som egentligen är skitsaker.

/Agnes